En tänkbar vinjett på ett av mina första minnen av Stadshotellet är utsikt över Stadshotellets bakgård från mitt fönster i jungfrukammaren på Gamla Kyrkogatan 25, åren 1949-1952.
I minnet finns den bild man fick när man blickade ut från fönstret mot väst; i högra kanten syntes delar av det hus som ännu finns kvar utefter älvkanten bort mot Kungsbron, vars södra kant doldes av de två enorma träden Adam och Eva. I bakgrunden skymtade älven mellan broarna och Vågbron samt delar av Södra torget. Resten av bilden upptogs av Stadshotellets imponerande hussida mot nordost med alla dess fönster och balkonger med brandstegar….och en liten uteplats med några vita trädgårdsmöbler. Rakt nedanför mitt fönster var vår inkörsport med en brandvägg som gräns till Statt. Denna brandvägg var hög, två våningar plus vind åt söder men rakt framför mig var väggen endast en våning vilket öppnade min utsikt. Ur två fönster på den vänstra delen välde ibland ut en vit rök som om det var eldsvåda…men denna rök var vattenånga för på denna våning fanns Statts egen tvättstuga. Ann-Katrin ,Greta Löfgrens dotter som då var i sjuårsåldern berättar att där fanns inte bara tvättinrättning utan mangel och linnerum, hon hade själv ett ministrykjärn och fick ofta hjälpa till med att stryka servetter och som sagt där var verksamhet varje dag….
Precis rakt framför vår gavel var som sagt, brandväggen i en våning, den inrymde ett stall för fyra hästar!!! Flera gånger om dagen stod en ridlärare på gården, utrymmet där var stort då antalet bilar på parkeringen var få, och gav instruktion till fyra ryttare som sedan red ut på staden under någon timme. Stallet var säkert en kvarleva från den tid då hotellets gäster reste med egen häst och vagn. Detta pågick några år och jag tyckte det var ett trevligt inslag i stadens liv!!! Det berättas att en olycka drabbade detta stall; en mycket avhållen och respekterad lektor på H.A.L / Högre Allmänna Läreverket / blev avkastad av en skenande häst i höjd med dåvarande restaurang Grön Lyktan. Lektorn klarade sig med mindre blessyrer men klev sedan dess aldrig upp på en häst igen. Längre fram i tiden blev detta annex omgjort till garage och övre våningen förråd. Linnerummet flyttades in i stora byggnaden och tvätten kom att ombesörjas av olika tvätterifirmor.
En sista minnesbild från fönstret var ju den långa kö av människor som stod i väntan vid den källardörr som sedermera blev ingång till Bro Källare. Där hade under dessa år Systembolaget sina lokaler och många lusiga samtal hörde jag rakt nedanför vår port av kunder som inte kunde vänta med drickandet till dess att de kom hem. Det finns en sann historia om hur en av originalen på sta´n klev förbi alla köer fram till disken och frågade högt och tydligt ”- HAR NI INGEN KÖ FÖR AKUTA FALL?
Skrivet ur minnet av dåvarande eleven på Realskolan Anders T:son Björkroth
Lämna ett svar